Formell och informell makt

1.
Regeringen är en formell makt, de som stiftar lagar om regler. Där folket i det här fallet (i en demokrati) röstar fram vilka som ska ha hand om den formella makten. Informell makt är oskrivna regler. Regler som kommer till efter vad normen säger.
Formell makt är bestämd. Det är skrivna lagar du kan bli straffad för. Om du till exempel skulle bryta dig in i någons hus blir du straffad för det genom fängelse. Informell makt är oskrivna lagar. Som att man har på sig helsvart på begravningar och att man skakar hand om man träffar en person som man inte känner. Att stå till vänster i rulltrappan anses vara fel. Då tycker de som har brottom upp/ner att denne inte visar respekt och att han/hon beter sig fel.
Den formella makten skyddar de som sticker ut ur normen genom lagen mot diskriminering. En av våra grundlagar är att de som, genom demokrati, valts till regering och riksdag ska ha den formella makten.

Jag tänker ta händelsen som hände i byggnaden bredvid M7. Då en döv kille sökte in till designgymnasiet och blev nekad på grund av funktionshinder. Designgymnasiet ansåg att de inte kunde ha hand om en döv person.
Den killen kan vända sig till diskrimineringsombudsmannen. Endast den utsatte kan göra anmälan så det måste komma på den nekades initiativ. Anmälan bör skickas in så fort som incidenten skett så det inte går för lång tid för då blir det för sen för DO att göra en utredning. (Incidenter som skett för över två år sedan utreds väldigt sällan.)
Du får fylla i en anmälningsblankett där du också får fylla i personuppgifter så som namn, telefonnummer, adress, e-post och skolan/utbildningens namn.
Det är en speciell utredare från DO som utreder fallet. Han/hon gör en neutral syn på det efter att ha fått uppgifter från både den som anmält och den som blivit anklagad. Om DO anser att diskrimineringen (eller liknande) har skett tar DO sida med den som anmält. Då försöker DO först och främst komma fram till en förlikning, en frivillig överrenskommelse. Om den anmälda inte accepterar kan DO ta fallet till domstolen. (Är du inte myndig måste målsman godkänna att det tas upp i domstolen.) Förlikningen kan vara en ekonomisk ersättning, en ursäkt eller utbildningsinsatser.
Det är förbjudet att den anmälde att straffa den som anmält. En skola, i det här fallet, kan alltså inte straffa personen som blivit diskriminerad. Om den gör det kallas det för repressalier, skulle det hända kan man anmäla till DO igen.

Källa: http://do.se/Diskriminerad/Utbildning/Hur-anmaler-jag/

2.
En dag fick en förälder nog. En förälder till en mycket utsatt ungdom. En fattig familj där barnen varken har mycket fina eller dyra kläder. Den dagen skickade föräldern en insändare till regeringen.
”Lika barn leka bäst. Pengar och prylar är makt. Detta utgör att vissa ungdomar med rika föräldrar som blir bortskämda kan bli behandlade och blir som en slags överklass i en klass. De tror att de är bättre än andra, fattigare ungdomar och beter sig därefter. Att införa skoluniform till skolan skulle kunna skapa en mer lik jämställdhet i skolor och klasser. Effekten skulle kunna bli att den så kallade överklassen inte trakasserar någon för kläder eller utseende. Även utbildningen och fokusen kan brista om man inte har en bra arbetsmiljö.
Jag har här en lista på underskrifter som tycker att detta är ett bra förslag.”

Förslaget om skoluniform skickades till en utredning. Då kopplades skolverket in för att titta på förslaget och för att ge sina åsikter. Även vissa lärare fick ta del av utredningen och säga sina åsikter. Regeringen, som tar fram en ungefär summa för vad det skulle kosta att införa skoluniformer i alla skolor.
Efter närmre undersökningar och förslag ändras förslaget till att den mer utseendefixerade åldersgruppen, 7-9 (högstadiet), måste ha skoluniformer. Skoluniformerna kommer att betalas 50 % av skolan och 50 % av vederbörande person. För de extremt fattiga personerna kommer staten betala en del, men det är efter noggranna undersökningar om familjens ekonomi.
När förslaget är rimligt skickades det först över till riksdagen. Från riksdagen skickas förslaget till utbildningsutskottet för en mindre omröstning.
Ledamoten ser efter med sitt parti om hur de tycker om förslaget och vad dem ska rösta. När de bestämt sig för om de vill ha skoluniform som en lag i samhället.
Tillbaka till utskotten där det blir heta diskussioner. Om att man ska kunna ha på sig vad man vill medan andra menar att utan bestämda kläder kan vissa utsättas för trakasserier. Skoluniform blir en lösning för de utsatta barnen.
Stämningen i salen vad relativt bra. Förslaget handlar om något så ytligt som kläder, men i grunden är det ganska allvarligt. För att få ett jämställt samhälle så kan inte mobbning om utseende/kläder förekomma.

De 349 ledamoten röstade. Socialdemokraterna röstade nej. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Detta för att de skulle få så många röster som möjligt. De ansåg att staten inte kan lägga ut pengar till skoluniformer till fattigare familjer och att kläder inte kan vara en så stor mobbningsfaktor. Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet röstade ja för förslaget därför att de tyckte det lät som en bra lag och grundade på goda avsikter.
Eftersom att högern är många fler så blev beslutet att skoluniform ska införas i alla högstadieskolor.

Många föräldrar tog den nya lagen med glädje medan de allra flesta ungdomar ansåg att det var dåligt. Många tidningar tog upp den nya lagen i debatter där många personer skrev ner sina åsikter. De flesta var nöjda och innom ett år skulle alla högstadieskolor ha infört skoluniform.